Dagens Nyheter – 31 december 1869, sida 2

oo FEV År gingo och år kommo, Marias lockar äro nu snöhvita, hennes kinder insjunkna, hennes steg vacklande, men ännu följer blicken med kärleksfull ömhet den vansinnige och ännu lyssnar hon till hans evigt samma och samma ord. Ännu är det hennes milda röst, som söfvar oron i nans själ och jagar synerna från hans ögon — ännu är det hennes hand, som stöder honom på jorden, hennes suck, som för honom sänder varma böner till himlen. Slut.