Dagens Nyheter – 29 december 1869, sida 1

och ehuru Carl XI betalte statsskulden och grundade indelningsverket till krigshärens underhåll, fortforo ändock boskapspenningarne. Saltpeterhjelpen ). Sedan eldvapen blif vit införda bland svenska krigsfolket, ålades allmogen att framföra ved, halm, aska m. m. samt att utgöra dagsverken till kronans saltpeterisjuderier, och hvilket onus omkring år 1840 förvandlades i en fast skatt. Skjutsfärdspenningar. Efter hvad man vet af historien, var allmogen af ålder pligtig skaffa skjuts och fri gästning åt dem som färdades i kronans ärenden, åt främmande sändebud, tågande krigsfolk m. fl. I stället för detta förhatliga onus åtog sig allmogen 1642 förestående gärd. En annan, nästan lika betydlig afgift af jorden som grundskatterna är tionden. Huru den under katolska tiden uppkom, såsom en afgift till kyrkan, är väl bekant. Likaså vet man att efter reformationens införande Gustaf I indrog två tredjedelar utaf tionden som lades under kronan och derför fick namn af kronotionde. Då likväl de fattige och kyrkorna förut underhöllos af den tionde, som sålunda indrogs till kronan, samt detta onus derefter kastades på kommunerna, uppkom härigenom en ny, årligen växande skatt på jorden, hvilken nu hufvudsakligen får underhålla både de fattiges och kyrkornas, enär den vinoch byggnadssäd, som af kronotionden blifvit anslagen till kyrkorna, är för ändamålet alltför otillräcklig. Till dessa de hufvudsakligaste jordskatterna komma vidare en del mindre pålagor, såsom lagmansoch häradshöfdingeränta, jemte tingsgästningspenningar, eganderättsbevillning et.. Lägger man vidare härtill, att jorden äfven har att utgifva tionde till kyrkoherden ), samt aflöning åt komminister, klockare, skollärare, fjerdingsman, barnmorska m.fl., underhålla de fattige, bekosta byggnad af kyrka, prestgård, sockenstuga, skolhus, fattighus och tingshus, bestrida väghållning, brobyggnad, håll-, reservoch kronoskjuts, samt slutligen den ej minst dyrbara rustningen och roteringen; då får man sannerligen ej undra, om klagomålen öfver jordens bördor varit ihärdiga. Vore skatterna jemnt fördelade på all jord, skulle de ändock ej kännas så tryekande, men när man besinnar att mycken jord är af säterioch frälsenatur, samt, likasom kungsgårdar, en del boställen, ecklesiastik och andra hemman, helt och hållet eller till en del befriade från flere utgiftstitlar, förstår man lätt huru tryckande bördorna å kronooch skattehemmanen skola kännas. Såsom här förut är antydt, kan dock rättmätigheten utaf ursprunget till en del dessa bördor anses tvifvelaktig, och en billig jemkning i den opriviligierade jordens onera hörer derför också till vår tids angelägnaste reformer. ) Bör ej förblandas med den år 1800 beviljade numera upphörda saltpetersgiärden. xx) Under namn af nederlag är en del krono