Dagens Nyheter – 28 december 1869, sida 4

. Stockholmarnes julfröjd. ÅT den annorlunda än andras? tänker män kanHända. Egentligen icke, ty uppfattningen af julens betydelse är ju alltid individuel. Några — och väl dem! — glädja sig åt denna högtid för dess religiösa betydelse ; andra för de väntade julklapparna och läckerheterna ; åtef Andra för de nöjen oeh den Bvila från vanliga bestyr som den förlänar. Men stockholmarne hafva i högre grad än landets öfriga invånare tillfälle till en Julfröjd af högre och ädlare slag genom den i deras närhet befintliga stora nöden och fattigdomen, dem de genom karleksfulla gåfvor kunna lindra. De göra det äfven, och sidetklädningen och pelsbrämet från jamhällots höjder äro icke Pbekanja för gränderhas usla kyffen med deras trånga krokiga trappor. nå örbönen gäller denna gång en fattig familj på Söder, som sett Bättre dågar; men söm nu med tvenne små Bark lölvör i stor fattigdom. Mannen har I snart halftannat år varit utan plats. Nyligen har han fått en dylik i landsorten ; dermed kan han lifnära sig sjelf, men ei lemna ett öre till sin familj. För den unga hustruns hjertlidande oeh början till luhgsot har läkaren ordinerat — just det i henhes vilkor omöjliga: lugn, stärkande föda oehlandtluft. Familjen har länge försörjt sig met renskrifning, men fumtra finnes för densamma ej hågol arbete, och om det ären funnes, skulle dan arma modren till följd af förutgående ansträngning knappast mera orka utföra det. Den fom önimar. för detta verkliga, hittills tysta. lidanda och elf Sill bedöka don fattiga familleh, Sim hvilken tru Josephine Wettörgrlind (författarinnan Lea) — Maria Högbergsatan 37, nedra hotten — lemnar närmare uppysningar, äfvensom adress, må ej vänta sig den vanliga anblicken af smuts och trasor: reh är dena unga fhodren och rent hennes hem. Det enda söm talar dar sjukdom och försakelse är den infallns kinden; den uttlärglade kroppen hos dentiå mör, som efter allt utseende start skall falla ifrån sina små, om ej barmhertiga händer räckas henne. Att kunna öppna en liten landthandel, der hon kunde åtesvinna sin egen helsa och erhålla sin tantiga bergning, är hennes käraste mål, ett väl berättigadt genom hennes ovanliga praktiska duglighet, sparsamhet och ordningssinne. Må ej någon tänka att denna bjölp, i likhet med så mången annan sädan, är bortkastad. Om någon är densamma värdig, är det denna unga mor, som arbetat och tigit tills hennes helsa och hopp äro brutna — hvem gör mera? N KR Anteckningslistor för den fattiga familjen på Söder finnas i hr Fritzes bokhandel vid Fredsgatan oeh hos fru Wettergrund under hennes ofvan uppgifna adress.