Dagens Nyheter – 28 december 1869, sida 1

Ättonde kapitlet Om den slutna evighetens Dolda rådslag hvad vet du? Hvem har mätt barmhertighetens Bottenlösa djup ännu? Tegner. — Har någon varit inne hos Amelie i dag? frågade Rudolf morgonen derpå vid kaffebordet. — Nej, sade fru Maria med sorgsen röst, och de rödgråtna ögonen sqvallrade om en sömnlös natt. — Nej, ty Amelie hade i går afton sagt till Lina, att ingen fick störa henne i dag på morgonen, ty hon var illamående i går och hade yttrat att hon troligen ej fick sofva förrän mot morgonen. Hon har läst sin dörr och ringer väl då hon vill något. — Träffade du Amelie i går afton? — Nej, hon skref ett vänligt, ett ömt godnatt på samma barnsliga sätt, som hon brukade göra då hon var liten, och då hon, som hon sjelf sade: ej varit nog snäll för att förtjena mammas omfamning. Jag skref tillbaka att den tiden var förbi och att jag ville komma in till henne. Hon sände mig då dessa ord: Ej i afton, älskade, vördade moder! Jag vet att du i morgon skall omfamna din Amelie,