Dagens Nyheter – 27 december 1869, sida 2

har. tvärtom hela tiden varit mig ett kärt deh godt sällskap. 0 0 t Ton Då finnes det en annan orsak? :— Många, sade Amöblie djupt rodnande, öch Kärin vände sig fån Henne i ef Så upprörd sinnesstämning, att hön trots allt bemödande blott. illa kunde dölja den: CZ Min Gud! Min Gud! Hviskåde hon för sig sjelf, skulle då allt bridgas till derra yFtterlighet! Jåg eger icke era något val, Jag måste tåla! för u timma sedhare -sutto Karin och Rudolf i fru Marias Kabinett. Eh lampa stod på bordet, och skenet föll klärt på de bida samtalandes ansigten; Karin hitade sig tillBHåka i ena sofftörnet, under det Rudölftagit plats ien framför bordet stående TX0stol. Karin var blek Och Syntes tydligen Kämpa med en häftig sinnesrörelse. Hennes fingrar lekte mekaniskt med tofsen på en söffkudde, under det Rudolf Betriktade Kemie med ett halft förvånadt, halft spefullt småleende: ; Ni har önskat tala med mig-enskildt, sade han hed der mest ogenerade salongston. — Jag. skall skätta mig lycklig, om jag kån vära: er till någon tjenst. Det är ej fråga om att göra mig en tjenst i egentlig mening — jag. ville blott fråga er till råds i en sak af kinkig beskaffenhet. Jag förbereder er på att jag måste Plifraä något vidlyftig, ty det for ras en