öfver Stockholms-Postens förfarande påkallad, emedan vi storligen befara, att en så långt drifven partiskhet, som här visat sig, icke skall bidraga till nämnda tidnings kredit och cirkulation, likasom den icke ens in easu kunnat gagna Stockholms-Posten, då hr Mankells skrift genom StockholmsPostens förvållande nu blifvit vida mer spridd än om den införts i samma blad som innehållit anmärkningen, Skulle det kanhända våra hr Mankells bestämda förklaring, att Han icke är medarbetare i någon tidning eller i sådan egenskap uppbär arvode, som hindrat honom att få in sin uppsats i Stockhdlms-Posten, hvilken tidning ferfaldiga gånger med synnerlig förkärlek just omtalat ett sådant medarbetareskap, i afsigt att dermed rätt grundligt pricka hr Mankell? En reflexion gör. sig för öfrigt härvid sjelf med anledning: deraf, att hr Mankells deltagande i det nyliberala sällskapet synbart utgjort en hufvudanledning till den bittra tonen i Stockholms-Postens utfall — den anmärkningen nemligen, att de grå, såsom erfarenheten visar, oftast äro vida mer än de stock-konservativa bekajade med politisk förskräckelse. j a RARE