EE 341 Den äldsta af dessa söner var af ett allvarligt lynne och en ädel karakter. Han hade, under det hans egna studier lemnade honom ledighet och han vistades i hemmet, ofta biträdt den unga flickans lärarinna vid undervisningen, och han fann så mycken älskvärdhet hos sin unga elev, att det snart blef hans käraste dröm att en dag få kalla henne sin maka. ren gingo, och då den unge mannen beträdt tjenstemannabanan, begärde han hennes kärlek. Med innerlig tillgifvenhet slöt sig den unga flickan till en man, som vetat att förut förvärfva sig hennes ,aktaing och tacksamhet. Fosterföräldrarne gåfro gerna sitt samtycke till denna förening, och sjelfva i besittning af en temligen ansenlig förmögenher, sågo de i brudens fattigdom intet hinder. Lyckan tycktes således le mot de unga, och i de gladaste förhoppningar om framtiden reste den lycklige fästmannen till sin tjenstgöring i Stockholm och uppsköt, enligt föräldrarnes önskan, giftermålet ännu ett år i anseende till de båda kontrahenternas ungdom. Under detta år ville ödet att fostermodren dog. Den unga flickan blef värdinna i huset och den enda vårdarinnan af sin fosterfader, som under loppet af fera år lidit af lamhet i benen. — Den yngre s0nen i familjen kom för att tillbringa sommar