Dagens Nyheter – 24 december 1869, sida 2

Tr US ik och jag skulle nög passat på, men i alla fall nous allong voir — jag börjar så der temligen kunua behandla Leiter, och. lyckas jag gifva dem livet tid på Aspviken så, hvem vet2n I. Vid kaffebordet morgonen derpå var Rosalie den mestförekommande värdinna; men hade alldeles lagt bort sitt! skämtsamma lynne och såg helt-allvarig ock nedslagen ut. Leiler var något skämflat och långt mera retlig än sorgsen. Han var tydligen generad af Rosalie, fruktade vheånes satiriska anmärknihgar: och ubdvek hvärje hänsyftnihg på hvad son timat. ; — Hut dags skall jag säga till om vagnen föratt hemta frun? ofrågade Johnson. Klockan celfra jag. följer sjelf med, svarade: Leilersmed: god hållning: Då-Johnsoib gått; uppstöd en lång tystnad. Rosalie bröt: den slutligen mid darrande röst: och nedslagna ögon. — Det är väl bäst att jag genast reser till tant-Berhard? — Hvad skulle det tjena till? t lvtjena — Men — Men SNi kän ej vara här under närvarande förhållanden, menar ni. Jag Har tätikt derpå. Res-derför: med klockan: elfva till er vän, friherrinnan Julia.Berätta henne att Amelie xest hem till sina föräldrar, att någon på