Dagens Nyheter – 24 december 1869, sida 2

Aspviken blifvit sjuk . . . 0. 8. v. hvad ni kan finna lämpligt. Säg a:t hon måste helt oförmodadt resa tidigt i n:orse, och begär att få stanna hos friherrinnan mågra dagar. Jag räknar på er takt. — Och ni skall ej missräkna er, sade Rosalie med hjertlig min och röst, min vänskap för Amelie skall ingitva mig bästa sättet att skydda henne för prat och åtlöje. Jag stannar således hos fiserriadan några dagar och — ni? —-— Det är kanske bäst, ait, som ni så riktigt anrärkt; skaffa sig litet andrum, så kan man bättre bedöma förhållandena. Jag har emellertid skrifvit till min herrsvärfar: Att Amelies brådstörtade resa väl: förefallit mig något obetänkt, nen på intet sätt förvånande, med kännedom sf henneslänge hysta önskan att återse sina föräldrar, och då affärer alltjemt hindrat mig: att,som jag hoppats, kunna följa henne, så undrar jag ej att hennes längtan ej tillät ett längre uppskof af detta besök . . . Jag har äfven tillagt att, då min tid tillå:er, jag kommer och hemtar henne . . . Detta kan gifva dem skäl att bevara skenet, om de behaga — om ej —— — Om ej? frågade Rosalie knappt hörbart. — Klockan är snart elfva, det är tid att vi begifva oss af; således farväl på en liten tid! Jag räknar på er vänskap.