mm 881.— -— Det är billigt, sade Wilner, och till dess farvälk OWilner täckte sin hand åt Rudolf; som mottog der med möt golfret sänkta ögon. Han vände sig derpå till Amelie öch förde hennestram till Maria. — Till ditt beskydd, moder, anförtror jag henne-:---hehbnes och minlycka. Farväl! Farväll Han tryckte -derås händer mot sitt hjerta, mot sina läppar och gick. Gick med lögn tillförsigt, med hjerta och hufvud uppfyllda af-glada förhoppningar och kunde icke ana att ödet Hånskrattande följder honom i hälarnö, att det skrifvit ett mementy på Aspvikens murar och sträckte sitt hämnande: finger äfven fill de oskyldige . fjjette kapitlet: — Jag kan icke finna Amelie, hon har förmodligen redan rest hem, sade Leiler till Rosalie, i det han förde denna från balen. — Sofi ropade Rosalie: vid hemkomsten, har frun redan lagt sig? — Frun är -ej hemkommen . .. . z — Hvad sade du? frågade Rosalie och ejorde-stora ögon. — Säg till att vagnen väntar, befallde oc HR