stunden. Nivär en riddåre från medeltiden jag är . En uppenbarelse från föernas land. — Som Ti behågår. mm Det är en sägen från urminnes tid, att föernås drottning, då hon värdigades besöka arma dödliga, beviljade dem tre öhskningar. Jag besvär er, bevilja mig blott en erada, det ätt för ett ögonblick aftaga er afandsjuka ifiask — Fåornas drotning, soft alla dvintör, har fina nycker, och då de dödliges önskningar icke behaga Rente, insveper hon sig i vt moln och försvinnöf. — Faiväll nu Damen drog slöjan tätare Omkring sitt hufvud och tog ett steg för att aflägsa sig. Ritdaren ställde sig il hönnös väg och ryckte mäsken från sitt eget ansigte. Ptt svået Misktiundföll hendies läppar, och hon sjönk tillbaka mot den improviserade Sräsr soffan. t Ni känner mig, jag misstager mig d ej! Ocu föröfrigt; hvilken förklädnad lånad Bi den än från molnen, skullg kuna dölj ev för mit? Er röst och mitt eget hjert ha förrådt er. Bort mel detna förhattigt snäskröck lå6 Big ett ögonblick få kläsa edra ögon! Minuterna äro dyra! O, Amelie haf tack! Jag visste ja att det var du.. ochond Tåtorm oss återtaga våra måsker oc iakttaga all möjligförsigtighet Under dess förklädnader kunna vi dock fritt tala. D