Dagens Nyheter – 23 december 1869, sida 1

vecklade hela sin talang i koketteri. Leiler glömde slutligen all försigtighet: han trodde sig af masken vara skyddad för alla observerande blickar och lät sig helt och hållet intagas af Rosalies naiva prat. Han förlorade således smart Amelie ur sigte, och obemärkt och utan hinder gick hon genom toalettrummen, svepte väl in sig i sin pels, kastade en beduin öfver hufvudet och gick med vacklande steg utför trapporna; kommen på det nedersta steget, fattade en varm hand hennes, och en person ledde henmne med snabba steg genom den långa förstugan till en bakport, lyfte henne upp i en vagn, stängde dörren och ropade: Kör! Allt detta gick så fort och så utan hinder, att Amelie ej rätt kunde fatta, hur det var möjligt att hon verkligen icke satt i en vagn, som förde henne till hemmet i Göteborg, och först sedan hjulens rassel mot stengatan upphört, kom hon till full besinning af sanna förhållandet. Wilner satt tyst vid hennes sida, alltjemt hållande hennes hand; han kände hur pulsen slog med nästan hörbara slag. — Så, min älskade, lugna dig nu! All fara för upptäckt och hinder är öfver, och jag vill genast säga dig, att dina föräldrar äro förberedda på ditt mottagande. Om de också ej fullt känna vår afsigt, så har jag dock gifvit dem anledning att misstänka den, och din mor hafva vi åtminstone på