Dagens Nyheter – 23 december 1869, sida 1

väntade ej att möta mig här; men jag har afvaktat denna stund för att fullfölja min plan . . . Vagnen väntar oss vid trappan — låtom oss ej förspilla ett ögonblick! Jag skyndar förut och väntar dig på sista trappsteget af lilla trappan. Gå genom toalettrummen, så får du dina ytterkläder af vaktmästaren mot detta nummer — allt är beredt! O, tveka ej! Darra ej! Var lugn, allt skall gå efter vår önskan. Haf mod, det är ett helt lifs lycka det gäller! Dessa ord voro sagda med låg, brådskande röst, dels på engelska, dels på franska af fruktan för åhörare — de voro ett virrvarr, som susade för Amelies öron och som hon snarare hörde med hjertat. Hon darrade från hufvud till fot. Riddaren tryckte sakta hennes hand, hviskade ännu ett uppmuntrande ord och gick, dröjde ett ögonblick bland mängden, dansade om litet med ett par mötande blomsterflickor och försvann. Amelie satt qvar på sin plats ännu ett par minuter. Hon blandade sig derpå bland mängden och lät sig föras ett par hvarf i dansen. Hon mötte Leiler och bleknade under masken. — Hur finner du aftonen, är du trött? hviskade han i förbigående. — Nej, road! svarade hon, och Leiler mnade henne nöjd och gick att ostörd ämta med lilla marketenterskan, som rna afton;just var, i sitt element och ut