Dagens Nyheter – 23 december 1869, sida 1

Ni talar med lika lätthet flera språk och er drägt underhjelper ingen gissning. — Det landet har intet namn, den trakt, der min vagga stod, är ingen trakt, och dock är det landet, den trakten, känd af alla menniskor. —Ni har rätt, det land, som bebos af föer, är intet land. Då jag först såg er, tog jag er för en drömbild, och drömmarsnes rätta hemland är fantasien — alltså gissade min första blick rätt? — Den gjorde så. — Jag förstår nu hvarför ni föredrager ensamheten, och huruledes den öfvergått till en vana för er. — Förklara er! — Det är klart, att drömmens dotter en. dast i drömmen funnit sitt ideal. — Något ditåt. — Men verkligheten måste bjuda något för den, som blott har att välja. — Verkligheten bjuder sällan på annat än skeletter — drömmen, fantasien, ikläder dessa skeletter det lysande ombhölje, som gör dem behagliga. . — Det ligger en dyster sanning i edra ord; hur kora ni henne på spåren vid så unga år? — Hvem säger er att jag är ung? Jag torde hafva lefvat längre än ni... — Ni kallade mig nyss en gengångare, WILHELM WILNER, 41.