Dagens Nyheter – 22 december 1869, sida 2

yngling, som länge stått i en bokhandel, blifvit uppsagd från denna plats, hvarpå han efter mycket sökande lyckats få plats i en slagtarebod. Det var att börja i andan och sluta i köttet, inföll ett fruntimmer i sällskapet, kändt för sin qvickhet och sina fyndiga svar. En husförhörsanekdot. Ien stuga någonstädes på landsbygden pågick ett af de vanliga husförhören. Under förhöret hade en resklädd person inträdt och fattat posto ej långt från dörren. Så småningom närmade sig den förhörande presten och gtälldetill vår man den frågan ur katekesen: Hvad är Gud? Han är en tysker, ljöd svaret från den tillfrågades sidokamrat, jag bar sjelf skjutsat honom hit. Interlokutören var nemligen den med språket helt och HKållet obekante främlingens skjutsbonde, hvilken, under det han lät sina hästar flåsa ut, hade velat i stugan värma sig och den resande och måhända komma i åtnjutande af någon traktering, som vid sådana tillfällen plägar vånkas. Man eller käring. En för sina qvicka svar känd bonde inkom för någon tid sedan i en af Malmö boklådor för att göra uppköp af böcker. En löjtnant var i samma boklåda och troligen i samma ändamål. Bonden såg ut som en herrekarl, men språket förrådde honom, hvarföre löjtnanten frågade: Hvar är mannen ifrån ? Jo, ja ä frå Wintrie, men hvar ä mannen ifrå 2 Jag är ingen man, snäste löjtnänten. Jaså, sade bonden, ber. om ursäkt. Alla kan inte va männer, nån ska va käring: