Dagens Nyheter – 22 december 1869, sida 1

OAU mest älskar, och jag skall på ögonblicket lära det. — Omöjligt för en tysk, ty det språkets första regel är, att tänka innan man talar. Hon vände sig från preussaren och sade lågt för sig sjelf: — Åh, hvad jag är trött; finnes här då ingen plats ledig? — Jo, här i bersån, sade riddaren, på hvilkens arm hon ännu stödde sig, här kan ni hvila, och tillåt mig taga plats vid edra fötter. En riddare från ett förflutet tidehvarf kan icke med sin tysta dyrkan störa er. — Åh, hvem vet om den icke stör mig, den torde hafva någon del i mina minnen, och i alla händelser vill jag icke hafva på mitt samvete att ens för en minut beröfva verlden den lysande uppenbarelsen af en gengångare från chevaleriets tidehvarf. Blanda er med mängden! — Befall hvad som helst, utom att jag skall lemna er... — Men om jag föredrager ensamheten? — Ni gjorde det då blott för det ovanliga deri? — Tvärtom derför, att jag är bäst van dervid. — Jag stannar då qvar; denna afton är ett undantag från alla vanor. Sköna dam, vågar man fråga hvilket land, som har den lyckan att kalla sig ert fädernesland?