Dagens Nyheter – 22 december 1869, sida 1

— of egna tankar till den grad, att föremålen nästan försvunno för hans syn. Ur dessa drömmar väcktes han af en närstående, som med entusiasm utropade: — Se den tjusande varelsen derborta! Hon är luftig som en sky, hänförande som en drömbild . .-. Denna anmärkning var till en viss grad sann, och riddaren vände sin blick till det anvisade föremålet. Han såg en smärt qvinnofigur, som i detta ögonblick lutade sig mot en pelare och lekte vårdslöst med sin solfjäder, under det hon samtalade med en gråbrödramunk. Riddaren hade godt tillfälle att betrakta henne. En hvit sidensarsklädning, öfversållad med blixtrande paljetter, föll i rika veck från det smärta lifvet, som var fantastiskt draperadt med ett stycke himmelsblått, med silfverstjernor beströdt siden, hvilket på ena sidan föll ned på kjolen och slutade i en lös knut, hvars ändar räckte ända ned till dess kant. De skönaste runda armar, blott till hälften dolda af de rikt veckade silkesspetsar som garnerade klädningsärmarne, väckte aning om figurens öfriga proportioner. En hufvudbonad, hälften barett, hälften turban, af blått och hvitt siden och omslingrad af en rad äkta perlor, hade den afundsvärda lotten att gunga på ett svall af mörkbruna lockar, hvilka nyckfullt föllo