Dagens Nyheter – 22 december 1869, sida 1

som lemnade fritt fält för gissningar och undran, mindre öfver det land, hvarifrår deras egare kunde förskrifva sig, än öfver deras karakterer och skaplynne, som för aktade att följa någon modell, utan endast sitt eget skapande snille. En liflig dansmusik ljöd från den talrika orkestern och elektriserade med sina sprit tande melodier den församlade, brokiga folkmängden. Politiken, rangskilnaden, etiketten — allt, som i det dagliga lifvet tynger på menniskans sinnen, tycktes här vara bortblåst, och glädjen, den ohejdade, fria och naturliga glädjen, förde ensam spiran. Der dansade en ryss hurtigt om med en polska. Der hviskade en dansk ömma ord i en tyskas öron. Här förde en riddare från medeltiden högtidligt en liten näpen bondflicka under armen, och den förnäma damen i pudradt hår gick ända derhän i jemlikhetsidger, att hon lade sin fina, aristokratiska hand på en trädgårdspojkes arm och lät honom på sitt eget blomsterspråk tyda den .bukett, han presenterade henne. Ack, här var mycket att se, mycket att jakttaga, men några få timmar tillåta 0s8 ej att följa hvarje par. Vi måste fästa vår uppmärksamhet vid några få, och der falla våra blickar genast på ett par, hvars ovanliga drägter väcka hela vår undran, der se vi en medelmåttigt lång man, klädd i något slags ordensdrägt, obekant hvilken, möjligen WILHELM WILNER. 40.