Dagens Nyheter – 21 december 1869, sida 2

— oll — derför hjelpa en behöfvande, och bättre hade varit att med den summa, som nu åter är utbetald derför, söka att godtgöra de oförrätter en familj lidit genom — — Amelie saknade mod:att fortsätta. — Lidit genom? upptog Leiler med molndiger panna — fortsätt . . . fast det behöfs ej . . . Jag vet du syftar åter på dessa Persons, för hvars hämdfulla känslor du haft den godheten att varna mig. Men lugna dig, så i ena som andra fallet! — Har Persons mot min vilja lidit någon oförrätt, men hvartill de anse mig som orsak, så har jag rikeligen godtgjort dem. -Familjen är nu bosatt på landet och har det i alla afseenden bra. Sonen är vid detta laget rest till Hamburg, der jag förskaffat honom plats på ett handelskontor, och den äldsta af döttrarna är jag betänkt på att förse med hemgift, då hon nu lär förälskat sig i en bokhållare, som väl ej med mindre gör allvar af saken. Hvad kan väl mera göras? Jag tror också att familjen är nöjd. i — Förmodligen, då du godhetsfullt sörjt för alla . . . det fattas endast, att gifva den arma frun några tillfredsställande underrättelser om hennes man, .som emigrerat. Skeppar Janson, som öfverförde honom, torde känna hans adress, så att man på detta sätt kunde skaffa sig underrättelser. Leilers ansigte blef askgrått vid dessa