Dagens Nyheter – 21 december 1869, sida 1

-— OLA oo ord, och han kunde icke möta. Amelies forskande blickar. — Du har rätt, vi skola försöka att skaffa oss underrättelser; det är nu likväl nära fem år sedan han lemnade Sverige. Amelie suckade. En stund af pinsam tystnad inträdde. ! — Nå, återtog Leiler glädtigt, då han hunnit bemästra den obehagliga känsla, Amelies ord ingifvit honom — nå, är: min gåfva icke ens värd ett tack? — Återtag den, jag bönfaller derom. — Amelie! Barnsligheter fresta mitt tålamod . . . sade Leiler med mödosamt bibehållen fattning och lemnade rummet. sr —— Femte kapitlet. Maskeraden. Den smakfulla anordningen, icke endast af hvad som vanligen hörer till en maskerad, utan det tillägg åf små förtjusande bersåer, som voro anbragta längs salens väggar, gjorde anblicken af: det hela ännu mera tjusande. Dessa små bersåer voro dunkelt upplysta af kulörta lyktor, som spredo sitt mystiska sken öfver de brokiga drägter, hvilka tillkännagåfvo att folk från alla kända länder här hvimlåde Om hYyarandra, för att icke alls tala om de fantasidrägter,