Dagens Nyheter – 21 december 1869, sida 1

Amelie fick icke något svar på detta bref och kände sig helt förtviflad vid den tanken, att Wilner ångrat sig. all smärta här i lifvet är väl den bittrast för en qvimna att ens för ett ögonblick behöfva gifva rum för en sådan fruktan, som att den man, för hvars skull hon varit färdig att offra sin samhbällsställning och trotsa verldens dom, öfvergifvit henne — att han i sina tankar kanske klandrar och fördömer kenne och lemnar henne till pris åt sitt eget förakt och de gamla, afskydda förhållandena. Nu först smakade Amelie hela bitterheten af hvad tvifvel och fruktan: äro. Hon led de värsta qval, en: finkänslig varelse kan lida: Vecka efter vecka förflöt, utan att en rad kom från Wilner. Amelie talade ej mera om någon hemresa. Leiler var nöjd. Rosalie log. Julen nalkades och familjerna :slöto sig inom sig sjelfva för att i ro fira högtiden och för att samla. krafter att med förnyad styrka taga sin skada igen i nöjenas verld efter: juls På det nya året: aflöste också balerna hvarandra, och man började nästan finna dem tråkiga, trots all derasglans. För att åstadkomma någon variation beslöt man till början af februari en måskeradbal, vid hvilken Göteborgs bedw monde ville utveckla så mycken lyx -sommöjligt, och