Dagens Nyheter – 20 december 1869, sida 2

ditt omdöme som din heder och till uppriktigheten af din tillgifvenhet, går jag dig till mötes, gillar och följer den plan, du uppkastat. Hon skref intet namn under, emedan hon icke tänkte på att ett sådant kunde behöfvas för Wilner. Hon var allt för honom, liksom han allt för henne, men hon förseglade väl sitt bref och vågade ej anförtro det åt någon af husets folk — hon ämnade företaga en promenad och sjelf helt obemärkt skaffa sig ett bud, (väl förståendes detta timade före de förträffliga brefmärkenas och postlådornas tid). Amelie ringde på Sofi, begärde sin hatt och pels och gick, trots dennas invändningar om det fula vädret. I trappan mötte hon Leiler, som återkom från en tur i staden. — Hvad, tänker du gå ut? utropade han förvånad, min vän, det regnar och är ett högst obehagligt väder. — Det är så alltid denna årstid; man kan derför ej oupphörligt sitta inne. — Nej, men tag då vagnen. — Man får ingen motion af att åka. — Men, min vän, det är helt enkelt omöjligt för en dam att gå på gatorna i sådant väder. Johnson! Säg till om vagnen för frun — fort! — och dervid blef det. Amelie måste åka och kunde följaktligen ej skaffa sig något bud.