Dagens Nyheter – 20 december 1869, sida 1

UF RA RRRg BR JE SR, GÖ förhålla sig så, att hr M. icke allenast genom en mängd utgifna skrifter fullt ut qvalificerat sig till den lediga platsen, utan äfven att den andra officeren, som föredrogs honom, ej heller aflagt nämnde examen, utan endast genomgått ett utländskt militärläroverk. Huruledes Allehanda för öfrigt vid den tiden betraktade nämnda befordringsfråga, torde framgå af en artikel derom, införd i samma tidning den 15 jan. 1866: Af de officerare, som på sednare tider egnat sina krafter åt krigshistorien samt de delar af krigsvetenskapen, som sammanfattas under benämningen krigskonst, finnes väl ej någon, hvilken utvecklat en sådan grundlighet och mångsidighet som numera kaptenen J Mankell. Hans många utgifna arbeten, bland hvilka vi nämna: Studier öfver svenska skärgårdsflottan, Arkiv till upplysning om svenska krigen och krigsinrättningarne, Svenska krigshistoriens märkvärdigaste fältslag, Om Stockholms befästande, Svenska regementenas storia, Om svenska krigsmaktens styrka under olika tider m. fl., och hvilka vi ofta haft nöjet att i denna tidning anmäla, vittna tillräckligt om hans omfattande studier i denna riktning. Försöfrigt är allmänt kändt, att han ej inskränkt sin verksamhet till det teoretiska af militärvetandet, utan der tillfälle yppat sig att praktiskt tillämpa detsamma, har han gått. i de främsta leden. Hvar och en påminner sig säkerligen den värma och den framgång, hvarmed han omfattat den för vår oafhängighet så vigtiga folkbeväpningsrörelsen. Helt nyligen blef vid vårt högre militära läroverk på Marieberg en lärostol i krigskonst och krigshistoria ledig. Hvad hade nu varit mera i det ifrågavarande läroverkets intresse, än att det skyndat att tillegna sig en förmåga, som för vetenskapens utveckling, isynnerhet med afseende på våra förhållanden, på denna plats skulle kunnat verka så fruktbringande? Så skedde likväl ej. Vi hafva nyligen i vårt blad meddelat den underrättelsen, att en annan person blifvit af generalfälttygmästaren, som i detta fall synes hafva rätt att efter godtfinnande förfara, till platsen förordnad. Men icke blott vid det högre läroverket, utan äfven vid krigsskolan på Carlberg har kapten Mankell blifvit tillbakasatt, enär för 4 månader sedan vid en ledig lärareplats i taktik, en annan, mindre förtjent blef honom föredragen. Väl veta vi, att då kapten Mankells arbeten i dubbel mening äro svenska och således beröra våra inhemska förhållanden, de ej kunnat undgå att stöta mången för hufvudet, som ännu hyser den kråkvinkelmessiga föreställningen, att det för en officer ej är tillständigt att i militärfrågor offentligen uppträda kritiskt, så framt han ej har den lyckan att tillhöra riddarhuset, der det för äfven den mest oerfarne militär är tillåtet att öppet angripa sjelfva krigsstyrelsen. Men vi hafva också föreställt oss, att sådana åsigter skulle vara utan inflytande, när det gällde att besätta en lärareplats med den i vetenskapligt hänseende mest framstående. . Detta kan i sanning kallas en herrlig konmseqvens. Eller huru?