Dagens Nyheter – 20 december 1869, sida 1

Amelie var dock bra tyst och såg nedslagen ut. De der brefven från hemmet verka aldrig något godt. — En gift qvinna borde icke ega något föräldrahem, Och med denna visa slutsats gick Leiler att lugnt sofva på saken. Amelie deremot genomvakade en ångestfull natt och stred en hård strid med sig sjelf, om hon skulle läsa Wilners bref eller vända honom det oläst tillbaka. Hon segrade öfver sig sjelf, kastade brefvet i en jåda och lade nyckeln under sin hufvudgärd. Följande dagen samma strid, samma resultat, tredje, fjerda -likaledes; men som hon omöjligt kunde hitta på något sätt att återsända brefvet utan risk sf upptäckt, så låg det alltjemt i lådan obrutet, om också icke obetraktadt och i djupaste hemlighet kysst, då något ögonblicks enslighet förunnades henne. Under dessa dagar träffade hon Wilner en gång på en promenad; en purpursky drog öfver hennes kinder och Rosalie fick tråden helt och hållet i sia hand. Wilner passade på ett ligligt ögonblick att hviska: — Ditt svar? — Återtag brefvet, det är ännu oläst, svarade Amelie och vända sig derpå till Rosalie med en likgiltig anmärkning öfrer ett förbigående fruntimmers toalett. WILHELM WILNER. 38.