Dagens Nyheter – 17 december 1869, sida 2

aldrig genom försäljning ombytt egare. Dess första fastebref är sirligt präntadt på ett stort pergamentsblad och dateradt 1752, då nuvarande egarnes farfars farfar från en fattig körsnärsgesäll, som, med renseln på ryggen och hela sin förmögenhet deri förvarad,i slutet på sjuttonhundratrettio-talet från Tyskland anlände till Stockholm, lyckligen hunnit blifva en förmögen borgare och derefter inköpte egendomen. Ehuru, som bekant, Staden mellan broarna eger en mängd mycket gamla hus, så tilldrager sig likväl detta de förbigåendes synnerliga uppmärksamhet för dess antiqvariska prägel, och såsom troligen icke det enda, hvilket icke undergått någon modernisering på sista tiderna, då t. ex. till och med Göran Perssons fordna och flera andra egendomar af seklers ålder måst underkasta sig en sådan. Allt är nemligen i samma skick som för hundra år sedan; till och med butikerna på nedra botten hafva, trots alla bemödanden från deras sida som förhyrt dem, icke fått det minsta förändras; och nog dröjer det ännu några årtionden, innan man i deras fönster får se nutidens helgjutna spegelglas. Den moderna smaken är här alldeles utestängd, likasom de moderna sederna och den moderna verldsåskådningen. Det vore alltså icke värdt för någon af vår tids elegante unge män att anmäla sig som hyresgäst i detta hus, der endast i alla afsoenden mycket regelbundna och tysta hyresgäster mottagas. Men om man lyckas komma dit, så måste man också trifvas särdeles förträffligt, att döma af de nuvarande hyresgästerna, hvilka derstädes åldrats och tillsammans uppnått den respektabla åldern af något öfver sexhundra (säger 600) år, under det att den yngsta redan sett sina sextio. Egarne sjelfva, en ogift broder oeh en äfven ogift syster, hafva likaledes redan hunnit till ungefär sistnämnda ålder, och då de hittills aldrig känt sig hågade att utbyta sin lugna existens mot den äktenskapliga sällhetens måhända icke alltid lika trygga och behagliga, så är det att motse, att! de äfven hädanefter lyckas motstå den sistnämndas lockelser, hvaraf då äfven följer, att denna husegendom vid deras från fälle icke längre tillfaller någon ättling i rätt nedstigande led, utan andra slägtingar, i hvilkas händer husets historia sannolikt får en helt annan riktning. För närvarande är brodren-värden den ende manlige invånaren ; men, säger han, flera af mina gummor äro lika goda som mången karl! (D. A.