Dagens Nyheter – 17 december 1869, sida 1

00 att så litet som möjligt blifva lemnad att ensam hålla sin man sällskap. . — Ja, jag lofvar med det vilkor, att ej din på sednare tider påkomna passion att stänga dig inne får taga öfverhand, ty jag älskar societetslifvet och är galen efter nöjen — apropå, hvad göra vi i afton? — Vi hafva ju friherrinnan X:s supg, men dit kan du begifva dig ensam — jag har verkligen icke lust. Så, söta Rosalie, öfvertala mig icke, jag är så trött i afton; jag följer dig gerna en annan gång. — La, la, la, det är den gamla trallen nu för tiden! Du är alltid trött, men lefve friheten! Jag blifver mitt eget förkläde för aftonen och skall se stolt ut som en prinsessa. Beklagligen är det intet lif i ungdomen nu för tiden, så det är fasligt svårt att få något tillfälle att rätt tydligt ådagalägga sin värdighet, men hvad vill man göra, man måste taga verlden sådan den är ... Då Rosalie var klädd och färdig att gå, tog hon lilla Bebbo från det soffhörn, der han i allt lugn låg och sof, och dansade om ett hvarf med den morrande hunden och lade honom sedan i Amelies knä. — 8Så, addio, signora! Nu är jag lugn för dig och ditt nöje för aftonen. Jag spår att du blir sittande der i emman med Bebbo och dina drömmar, tills jag kommer igen. Medgif att han och de äro det enda, som du nu mera bryr dig om i verlden. Adjö!