Dagens Nyheter – 17 december 1869, sida 1

-— 200 — gissningar behåller man för sig sjelf till dess man får visshet. Leiler såg obelåten ut och var tydligen angelägen att lära känna Rosalies gissningar, men ville ej nedlåta sig till att fråga. Han öppnade med likgiltig mir ett annat samtalsämne, och den sig allt mer spridande koleran gaf rika ämnen. Man talade om de sist timade dödsfallen och kom helt naturligt att nämna de läkare, som mest utmärkt sig. — Doktor Wilner lär vara mycket omtyckt, sade Leiler, han skall vara outtröttlig, tillgänglig och vänlig mot alla och derjemte mycket skicklig, säger man. — Det tror jag nog, och att han skall blifva omtyckt hvar han visar sig, det är också alldeles gifvet, han är en så behaglig, för att icke säga vacker och älskvärd person. — Såå, den lycklige! Han tycks riktigt ha slagit an. Skada att hans tid nu skall vara så upptagen, att han icke kan uppvakta skön Rosalie. Det är förmodligen en gammal inklination? — Inklination — till hvem? — Till den som frågar, naturligtvis. — Visst icke, men nog skulle man kunna säga det, om t. ex. . .. — Om — hvarför afbryter ni? Ni är så hemlighetsfuall i dag, men jag har godt om tålamod och afvaktar ett af dessa ögonblick af obetänkt uppriktighet, som stundom kom