Dagens Nyheter – 15 december 1869, sida 3

Gillotin lade paketet på ett bord framför bben, som öppnade detsamma. — För tusan böflar! utropade han; hvad det jag ser? En vanlig simpel skinka! — Ja, hvad gör det? inföll Gillotin. — Huru! Hvad gör det? — Guvernören är en fullkomlig idiot. nom kan man inbilla hvad som helst. g åtager mig allt. i I detta ögonblick hördes trumpeter ljuda ; lt nära huset. Det var guvernören som m. Landtfogden skyndade ut för att ottaga honom. Med högtidliga och stolta eg gjorde guvernören sitt inträde i matlen. Det märktes granneligen att han var man, som icke ofta såg sin like. — Herr guvernör, yttrade Gillotin, er anmst till detta hus, som evigt skall bevara nnet af ett så hedrande besök, sammanler med en underbar händelse, som af enniskor med vanligt förstånd omöjligen n förklaras, men hvars inre sammanhang med er högt beprisade skarpsinnighet troen fattar. — Tala, unge man, sade guvernören, som rvid ännu mera rätade på sig; tala! Det ej förgäfves hans majestät anförtrott mig t vigtigt kall; och jag är skyldig att låta tt ljus komma alla till godo, ej endast de ga, utan äfven de låga. — Nåväl, herr markis, se här hvad som ndt: Herr landtfogden Barbison, min blifnde svärfar som ni ser här bredvid mig, 0. medämycket besvär och stor kostnad