Dagens Nyheter – 15 december 1869, sida 3

gelser jag hört omtalas! utbrast guvernören. En skinka förvandlad till vildsvinsstek.., nej, en vildsvinsstek förvandlad till karp... nej... Jag uttrycke mig orätt... Nog af, detta allt är en händelse, på hvilken man knappt kan tro, utan att sjelf ha bevittnat densamma. Men jag kan icke heller tvifla; jag har ju skinkan der midt framför mina ögon ... Saken är således bevisad. Sådana besynnerliga händelser ändå tima här i verlden! Jag, som nu talar till er, har ett slott, befolkadt af vålnader och spöken. Jag misstänker också min skogvaktare för att vara trollkarl. Jag inser väl att det finns svartkonstnärer här i provinsen; jag skall ingifva rapport derom till konungen, och jag skall eckså sända en skrifvelse i ämnet till den lärde herr de Lacepåde. Men jag dör af hunger; låtom oss sätta oss till bords och angripa denna skinka. Filosofer och starka själar — en sådan är jag nog lycklig att ha — trotsa trollkarlarnes illvilliga konster. Medan detta tilldrog sig, satt Pedrillo och åt i lugn fogdens karp. — På min ära, sade han till sig sjelf, jag ångrar ej att jag smakat på fisken. Visserligen är han ej så öfvermåttan god, men jag vet nu till en annan gångs hvad jag skall tänka och säga om en karp.