Dagens Nyheter – 15 december 1869, sida 3

skaffat sig tre präktiga karpar, för att ha något godt att bjuda er till frukosten. Guvernören kastade en välvillig blick på fogden, som bugade sig med fara att stöta näsan i golfvet. — Men, återtog Gillotin, tänk er: då kökspigan kom för att taga karparne och koka dem, finner hon på det fat der de en stund förut legat... ja, ni kan aldrig ana, herr guvernör, hvad hon fann... — Jag vet det... verkligen icke... jag är tveksam... unge man, ni retar i högsta grad min nyfikenhet. Fortsätt er berättelse, för all del, fortsätt. — Nåväl, hon fann i stället för karparno ett stycke vildsvins-kött. — Hvad hör jag? utropade guvernören, i det han spärrade upp sina stora ögon, så att dessa syntes hota att falla ur sina hålor, karpar förvandlade till vildsvin!... Men detta är rent trolleri. — Ännu, herr markis, har ni icke hört allt. Vildsvinsstek är ändå en rätt, som man med heder kan komma fram med. Jag tillsade köksan att tillaga anrättningen. Hon skyndade sig att efterkomma min befallning, uppgjorde eld o. 8. v.; men då hon kom för att taga hvad hon två minuter förut med egna ögon sett ligga på fatet, hvad finner hon? Åter en metamorfos. Det läckra vildsvinsstycket hade förvandlats till en vanlig skinka, som dock såg ut att vara förträfflig. — Ah! vid mina ädla förfäders minne, detta är en bland de mest sällsamma tilldra