Dagens Nyheter – 15 december 1869, sida 2

slå vad att han väger ett skålpund mera. Men huru skall man laga den? — Denhär ska vi steka, yttrade Veronique. — Ja, den första serveras kokt och den andra stekt. Två fiskrätter... Hvad herr guvernören skall slicka sig om munnen! — Det blir inte litet, menade landtfogden. Men ingen brådska; den här lefver likasom den andra, och det klokaste är att vi kasta den i bassinen så länge. Medan man fullgjorde detta bestyr, sade landtfogden till Pedrillo: — Min vän — det är så jag vill kalla dig hädanefter — du skall få icke en ecu, utan två, ty det har du förtjenat. Placera fu dina pengar fördelaktigt, blif hederlig karl och upphör med tjufskytteriet, som du skulle gjort för längesedan, om du velat följa mina råd. — Herr landtfogde, svarade Pedrillo, medgif att ni nu sade en dumhet; ty huru skulle jag ha kunnat skaffa er dessa vackra karpar, om jag icke haft för vana att då och då jaga på annans mark? Så mycket säger jag er, att inte skulle ni med er stora mage ha kunnat dyka och krypa i dammen såsom jag gjort. Landtfogden, som ej hade något attsvara på denna anmärkning, vände sig bort och sparkade till katten, som fisklukten lockat till stället. I detta ögonblick anlände en kurir med den underrättelsen att herr guvernören, hindrad af vigtiga angelägenheter, icke kunde