Dagens Nyheter – 15 december 1869, sida 1

— Jag behöfver en karp, för att med den traktera herr guvernören, Men det skall vara en karp, hvars make man sällan ser. — Ja, en sådan, hvartill man aldrig sett maken. yttrade tjufskytten, Karparne äro mycket rara här, emedan det nästan aldrig finns något vatten i ån. Men de gamla i nejden påstå dock att en karp går i Pildammen; och den, tycker jag, bör vara långt till åren kommen, i fall den ännu lefver. — Så mycket bättre; den är då också stor. . Men hurudan den nu än må vara, ung eller : gammal, af haneller honkön, så får du lof att skaffa mig den. — Jag skall göra mitt bästa. — Du får en dag på dig. Skynda dig nu och kom ihåg att, om du icke kommer hit med: en, karp, vet jag ej huru långt vreden kan drifva mig. Jag skall kanske känna mig i stånd att låta hänga dig. II. Följande dagen, tidigt på morgonen, infann sig Pedrillo hos landtfogden, — Herre, sade han, jag har under hela natten inte gjort annat än plaskat i dammen, och se här, nu har det lyckats mig att fiska upp karpen. Medan han så talade, öppnade han, en korg som han höll i handen och visade en präktig karp, som ännu sprattlade på en bädd af fuktigt sjögräs.