Dagens Nyheter – 15 december 1869, sida 1

till sist en vacker morgon officiel underrättelse om att markisen voro att förvänta om två dagar. Alea jacfa est! utropade landtfogden. Af detta besök beror min framtid. Jag får lof att söka behaga markisen. Sedan länge hade han förskaffat sig underrättelse om denne noble persons smak och åsigter, och ur tillförlitlig källa visste han att han var vidskeplig och öfvermåttan förtjust i fisk, emedan en qvaeksalvare i trakten hade inbillat honom att fisk har den egenskapen att förlänga lifvet; och att en guvernör, som har för vana att dagligen förtära detta slags föda, lätt kan lefva öfver hundra år. Olyckligtvis var provinsen belägen i det inre af landet; vatten var der sällsynt, och derför också fisk. Och vidare — som guvernören, en välboren och efter goda principer uppfostrad man, bibehållit sina fäders tro i all dess renhet, trodde han på f6er, trollkarlar 0. m. d. Landtfogden, som visste. allt detta, kallade till sig en tjufskytt, mycket känd i orten och som hette Pedrillo, Till honom sade han: — Pedrillo, du vet att du minst tjugu gånger förtjent galgen . . . — Bah! utbrast Pedrillo, hvem är det som säger så? — Jag, ditt nöt! Men jag är en välvillig menniska, och som du vet, har jag aldrig särdeles strängt hållit efter dig. Nu måste du i dag bevisa mig din erkänsla. — På hvad sött?