Dagens Nyheter – 15 december 1869, sida 1

således fullkomligt ense, men huru skall jag kunna prestera hvad han önskar? Han funderade -hela natten, och först mot morgonen slog han sig för pannan, utropande: — Så dum jag varit, som icke tänkt derpå förr! Ingenting är ju lättare... Den åsnan landtfogden skall bli lurad. Han steg upp en stund innan det dagades, tog sin korg och praktiserade sig in ilandtfogdens trädgård genom ett hål i planket. Härefter smög han sig fram till dammen och knep helt försigtigt karpen. En timma sednare bultade han åter på landtfogdens port. Alla sofvo ännu i huset, utom Veronique som kom och öppnade. Då hon fick veta hvarom fråga var, skyndade hon sig att väcka sin husbonde, ropande: — Herre, slå upp ögonen; Pedrillo har kommit hit med äunu en karp! Landtfogden steg straxt upp och, medan han ifrigt klädde på sig, hörde man honom säga helt högt till sig sjelf: — En karp! två karpar! Himlen gynnar mig tydligen... Jag skall icke spara på vaxljus ... Tänk, så belåten herr guvernören skall bli!... Glädjen hänför mig alldeles . .. jag tror jag får kolik... Han sprang till köket, der hela familjen redan var samlad och sysselsatt med att noga beskåda karpen n:o 2. — Den är större än den första, anmärkte fru Barbison. — Det tror jag! utbrast landt så är han mycket blankare sed: