Dagens Nyheter – 14 december 1869, sida 2

Hvarj ehanda nyheter. En rar dagbok. En af de uppvaktande damer, som åtföljde prinsossan Alexandra af Wales på resan till Egypten, mrs Grey, har nyligen låtit utgifvra aftrycket en under denna resa förd dagbok. Bokens utstyrsel är splendid, men man :kan ioko få köpa den, ty, enligt The Court Journal, utgöres upplagan af endast — fyra exomplar. Belysning af husnummer och skyltar i mörker. En fransk kemist har uppfunnit ett medel, hvarigenom husnummer och skyltar kunna belysas, så att de ses nattetid likaväl som om dagen. Medlet består i att ingnida på siffror och bokstäfver ett slags fosforiskt ämne, som icke synes vid dager men lyser i mörkret. Operationen behöfver endast en gång i månaden upprepas, och kostnaden är obetydlig. I London har en komitå blifvit nedsatt för alt afgifva betänkande angående den nyuppfunna metodens praktiska användbarhet. Kun nybeked brönvinskomrollör blef af sin förman, som vid genomläsandet af hans protokoller upptäckte stora bristfälligheter, tillfrågad: hvar han gjort af decimalerna ? — Deci deci malerna, herr öfverkontrollör 2—jo, de ligga nerc i bränneriet. Från Iendsväkxen. En person, stadd. på resa, befann sig en dag mellan den sista gästgifvaregården i i Småland och den närmaste i Skåne. Under samtal med sin skjutsbonde, en litlig smålandspojke, frågade han denne, om de ej passerat skånska gränsen. Nej, ännu dröjer det lite, svarade skjutsbonden; ännu äro vi i Småland. En kort stund förflöt, iuhder det den resande körde så fort hästen ;Ikunde springa. Då blef han plötsligt varse hur en gris sprang före åkdonet och sträfvade ;att komma undan. Men hästen var så i far ten, att innän den resande hunn hejda Konom, kom grisen under hästfötterna. Se så, herre, utbrast skjutspojken, nu kan herrå ge sej katten på att vi äro i Skåne, ty hade den der varit en smålänning, så hade han nog förstått att springa undan. Lifvet blond araberna I Aigerien. Franska tidningar berätta ett egendomligt drag ur lifvet bland araberna i de franska kolonierna i Algerien. Saken har varit föremål för för assis-domstolens i Constantine behandling, hvadan berättelsen är ur bästa källa. Se här: En inföding vid namn Ben Keunarari (Keunararis son) var anklagad för att i ett anfall af svartsjuka ha afskurit sin hustrus näga och öfverläpp. Offrets moder berättade, att hon hade rådfrågat en mycket ansedd marabut i fråga om något botemedel för svärsonens svartsjuka, och att marabuten håde gifvit henne ett ormhufvud, inveckladt i hampa, hvilket skulle insmugglas i vecken af mannens turban. Qvinnan vädjade till de närvarande för stt erhålla bekräftelse på, att hon genom detta medel verkligen skulle ha botat mågens svartsjuka, om hennes dotter blott hade lyckats att sätta amuletten på sin plats. Flera araber aftogo då genast sina turbaner och framvisade triumferande dylika amuletter, under det att en officer, tillhörande domstoin, leende utropade till jury-männen: Ja, jag har också ett ormhufvud; det stärker mannen och gör qvinnan trogen! Den svartsjuke araben dömdes till åtta års straffarbete.