Dagens Nyheter – 14 december 1869, sida 1

slott, kan väl farbror veta. Hon drömmer om att på bästa sätt uppfylla de pligter, som lifvets vexlingar ålägga henne, och för gin ålderdom drömmer hon om ett sjelfförvärfvadt bröd, en stuga i en skog och ena enda vän i skepnad af en liten lockig KingCharles. — Åhja, det der går an att tänka på på afstånd, men bittert nog är det att upplefva. Fror du att du verkligen skulle uthärda med ett sådant lif? — Javisst, ett dylikt öde vore ju långt ljusare än mängdens. — Hvarmed skulle du förvärfva ditt bröd, förutsatt att detta blefve nödvändigt? -— Jag kan gifva lektioner i musik. — Ja, just en uppfriskande sysselsättning . . . Du kan också spela på konserter, men båda delarna lemna en osäker behållning, och så betänk, jemte detta, ett långt, ödsligt, ensamt lif, ett lif utan intressen, utan både sorg och glädje, ingen att hålla af och ingen, af hvilken du är afhållen! . . . . — Farbror glömmer lilla King-Charles, sade Martha med ihärdigt bemödande att skämta. — Åh, en hund är en hund — bra som leksak, men dålig som vän. Låt oss göra upp dina framtidsplaner efter en annan skala. Föreställ dig till exempel, att en gammal vän, som du känt från barndomen;