Dagens Nyheter – 13 december 1869, sida 1

ningarna bispringa n olycklig familj: en mor med döttrar, som lefde af ett knappt arbete, och en yngling, som höll på att studera. Amelie framställde dessa förhållanden med all den vältalighet, som hennes goda hjerta kunde ingifva henne, men Leiler var ej tillfreds med mindre han fick veta namnet på denna familj. Amelie tvekade. Leilers misstankar började vakna. Han fruktade att hon bedrog honom och diktade denna rörande historia för att dölja — ja, Gud vet hvad, ty det fanns i hela hennes föregående lif ingen skymt, som gaf anledning till någon misstanke, men hvad betyder väl det? Misstanken är i alla fall alltid till hands, och Leiler var ej otillgänglig för dess inflytande. Det ena ordet tog det andra med sig och Amelies tålamod brast. I bitter ton nämnde hon namnet Person och frågade om någon kunde vara närmare än just de, att understödja denna familj? Leiler bleknade af bestörtning och raseri, men var en alltför van skådespelare att tappa koncepterna inför en så oerfaren och godtrogen ransakare som Amelie, och han fann dessutom sin uträkning vid att ännu stå i god dager inför sin hustru, hvarför han gjorde sig något besvär att under en låtsad uppriktighet gifva sitt förhållande till denna familj den färg, han önskade. Om Amelie ej fullkomligt blef öfverbevisad af