Dagens Nyheter – 11 december 1869, sida 2

bad flickan göra sig underrättad om fattigläkaren varit hos dem. Amelie väntade sjelf, väl insvept i sin kappa, i den mörka förstugan till dess flickan ordentligt aflemnat det sända och gifvit henne svar angående läkaren. Hon kom sent på natten hem och hade ej på hela dagen sett sin man, men sådant faller sig helt vanligt och naturligt för folk, som lefvai stora verlden. Leiler fästade ingen uppmärksamhet dervid. Lifvet fortgick till det yttre alldeles som förut; men Rosalie såg att Amelie var kallare än någonsin för sin man och hon undrade och undrade, men kom naturligtvis icke sanningen på spåren, utan tillskref denna Amelies ökade köld som en början till en vaknande svartsjuka, möjligen mot henne sjelf. Rosalie blef försigtigare i sitt uppförande mot Leiler, men nyfikenheten att utforska Amelie grep henne dock snart och hon koketterade för honom mera uppenbart än någonsin. Detta roade och smickrade Leiler, men det hade intet inflytande på Amelie. Hon var alltför likgiltig att ens observera det. — Hvad föregår inom henne? frågade sig oupphörligt Rosalie, är hon förvandlad till sten, denna lifliga, passionerade Amelie? Hvad eller hvem sysselsätter henne? Från morgon till qväll förföljde dessa frågor Rosalie och hon beslöt att utforska Amelie. Denna förändrades äfven märk