Dagens Nyheter – 11 december 1869, sida 1

bart till sitt utseende. Hon magrade på kort tid, hennes kinder voro ständigt bleka det var tydligt att hon led, fastän hon en visades att föra samma på förströelser rika lif Persons, tack vare Amelies tysta omsorger, ej längre i saknad af det nödvändiga, återvände så småningom till helsa Och arbetsförmåga, och det inträdda välståndet mildrade den arma fruns bittra känslor och hämdbegär. Men då man en gång blandat sig i en familjs angelägenheter, uppstå snart oväntade svårigheter. Amelie fick erfara detta, då hon vid ett af sina hemliga besök hos fru Person rördes till det innerligaste medlidande af ett bref från sonen, i hvilket han bittert beklagade, att bristande medel hindrade fortsättandet af hans studier och han således såg sin framtidsbana stängd. Fru Person förtrodde detta bekymmer till den föregifna jungfru Sofi, mera af behof att meddela sig än i förhopping om hjelp. . Amelie, alltjemt plågad af det bittra medvetandet af de oförrätter denna familj lidit senom hennes man, ansåg som en oefterSiflig pligt att i allt bistå dem och funderade med orolig ifver på medel att komma inga Person till hjelp. Detta var dock inen lätt sak, ty hennes handkassa var relan hårdt anlitad till fruns och döttrarnes indsättning, och att begära medel af sin man, let skulle föranleda frågor och obehagliga