Dagens Nyheter – 11 december 1869, sida 1

i UNIVETBLUGVDss man, ör i åhördes med samma lifliga murvap, 2 de föregående. Efter att ha kastat en hastig återblick på 4 universitetsinrättningens första tider, som utgjorde föremål för hans sednaste föreläsning, förklarade tal. att det icke var hans mening att steg för steg följa denna inrättnings ut veckling (han fruktade att derigenom trötta), . utan han öfvergick genast till en granskning af universiteterna, sådana de nu äro, för att tillse i hvad mån de skilja sig från de ur: sprungliga, Vetenskapernas antal har under tidernas längd mångdubblats, och enhvar af dem kräfver nu sin man. För vetenskapen vore det således af vigt, om universitetsarbetet kunde så ordnas, att hvar och en finge uteslutande egna sig åt det studium han älskar högst, i stället för att nödgas dela sina krafter mellan flera, olikartade kunskapsgrenar, utan utsigt att i någon af dessa hinna mästerskapet. Men häremot resa sig 2:ne hinder: bibehållandet af den gamla fakultetsindelningen samt statens ingripande i universiteternas verksamhet. Grupperingen af vetenskaperna blir, tack vare fakulteterna, i allmänhet onaturlig; historikern, som tillhör den filosofiska fakulteten, studerar ingen statsrätt, zoologen ingen anatomi 0. 8. v. Och hvad som icke mindre är att beklaga — vetenskapen blir ej mera, såsom fordom, studiernas 2ndl, utan detta är att bilda praktiserande läkare, jurister, prester 0. 8. V. Lärarne, som i början voro fria, pri vata män, ha blifvit salarierade statstjenare, som sysselsätta sig med att dana lämpliga sujetter för statsteologien, statshumanismen m. m. Visserligen har man sagt att nutidens akademier och lärda samfund ha till uppgil. ot befrämja vetenskapen, under det att uni siteterna egentligen äro afsedda för embetsmannabildningens höjande. Men häremot ligger en invändning nära till hands: dessa vetenskapsakademier kunna ej fostra några vetenskapsmiän. — —————LLL nt rea N