Dagens Nyheter – 10 december 1869, sida 2

cc Såå, att ni tjenar? Om ni sjelf eger så litet, så lär ni icke hafva något att gifva. — Jag kan omtala hvad jag här hör och ser för min matmor, och hon gkall gerna hjelpa er, jag är viss derpå. — Såå? — Nåväl, det har då kommit så långt, att jag skall nödgas tacka och taga emot välgerningar . . . almosor! Nå, kan ni skaffa mig några tjenliga medikamenter åt min flicka — men skicka icke hit någon läkare, ty jag lider ej att mitt elände blir utbasuneradt ... . Det fröjdar mig att ni icke är annat än en fattig kammarjungfru. Jag kan bättre lida att af er mottaga en hjelp, hvilken, om jag blir frisk, jag möjligen kan återgälda. j — Ack ja, sade Amelie, som ville göra allt för att ställa sig väl med den sjuka, ni skall utan tvifvel snart kunna återgälda er skuld; tillåt mig derför i morgon komma med ett par Yarma täcken, de äro mina egna, jag har fått dem af min mor; tag nu för tillfället dessa pengar att köpa litet lämplig föda för, och så, vida er dotters: lif är er kärt, så tag emot läkaren, som jag sänder hit . — Ja, gör som ni vill, det är måhända försynen som sändt er hit, men det är bittert, bittert att hela verlden skall veta af mitt elände — se. mig i denna kammäre, omgifven af dessa trasor . . , mig, som satte min stolthet i att hafva ett Vackert