Dagens Nyheter – 10 december 1869, sida 2

låg en medelålders qvinna, hvilkens fordom möjligen sköna drag nu voro vanställda af plågor och nöd. Det svarta håret föll stripigt omkring ett utmagradt, gulblekt ansigte, och de bruna ögonens febergläns Var nästan outhärdlig. Hon sökte skyla sig med ett trasigt täcke och fragmenterna af en fordom dyrbar schal. Från den ändra bädden syntes ett barnhufvud titta upp och fästa sina förvånade blickar på den främmande, men mattigheten tvingade det att snart åter falla ned mot kudden eller det bylte, hvilket tjenstgjorde som sådan. — Min goda fru, stammade Amelie, närmande sig qvinnan, af en händelse hörde jag i dag talas om att ni Var sjuk, och jag gick hit för att bjuda eder bjelp. — Hvem är ni och hvem tager ni mig för? Gå, jag behöfver ingen Hjelp. Amelie stod handfallen och rådlös vid detta oväntade svar. — Jag har hört sägas, att ni ellerer dotter förut tagit emot sömnåd, och jag skulle kunna förse er med arbete, amen dertill fordras att Di blir frisk. Jag önskade förhbjelpa er härtill. — Såå . ic Ni är väl då utskickad af någon af dessa förnäma damer, som utöfva Parmhertighet för att det skall vidt och bredt blifva omtaladt i tidningarne? Jag tackar, helsa hem och säg, att så länge min dotter och jag kunde arbeta, fattades