Från koneiliet i Rom. I Sitcle skrifver Oscar Commettant: De i Rom föramlade biskoparne ha ganska trefligt om dagarna, om man fär tro tidningen Nazione, regeringens organ och en mycket förståndig tidning, något som kan sägas om regeringsbladen öfverallt och alltid. Nazione meddelar oss att biskoparne, under afvaktan på det ögonblick då den Helige Ande (Saint-Esprit) nedstiger bland konciliets medlemmar, äro i tur bjudna på middagar hos kardinalerna, som lefva furstligt och ha de bästa kök i hela Ttalien. Nyligen befann sig msgr Coussoau, biskop i Angoulme, i en monsignores matsal. Han var ensam fransman bland ett talrikt sällskap af kyrkliga dignitärer från nästan alla delar af jordklotet. Man satte sig till bords och de r ansigtena uttryckte denna karakteristiska belåtenhet, som man ser hos folk med god aptit, de må vara biskopar eller simpla lekmän. Hvilket är ort stift? mande prelat i munter ton den franska prolaten. Jag, svarade megr Cousseau, är biskop i Angoultme. Angoulme, känner det inte. Nå, biskop i la Charente då, om ni tycker bättre om det. Känner inte till det heller... finns det någon här, som känner till det? Ingen svarade. Några ögonblick förflöto. Men, återtog msgr Cousseau med en maliciös min, alla skola förstå mig när jag säger: Jag är biskop i Cognac. Cognac! Cognac! repeterade biskoparna i kör... Hvarför sade ni inte det straxt? ... det är ett herrligt biskopsstift! Så lyder den historiett, som Nazione berättar och jag har ing.nting att til hvad skall väl le Saint-Esprit inte är Pesprit de Cognac? mn original, till Nerikes Allehanda insändt: 7. Jag får härmed budet anhålla hos H. Herr BruksFörvaltaren. på R—rs Bruk. at kunna få ut min Clockare Lön som jag är Skyldig Skomakar Ander P—son för arbete så anhälles att han får bekoma detta, det är !a Tunna Råg om Snälla Bruksförvaltaren ville vara så Ordentlig och Eemna honom detta Medel för min Räkuing. Mannen är i Stora behofver härom, och äfven med fult alvar tillstår jag att han det med Säkerhet får bekomma som försäkras af G—bo bruk den 26 Nowember 1869 0arl Rn Sångare härstäds En prest på landet hade för vana att aldrig iakttaga några skiljetecken, då han läste, utan allting blef en enda stor mening. Hackade någon vid husförhören eller annars i hans närvaro på innanläsningen, så hördes straxt hans gamla vanliga uppmaning: Stafval En dag, då han inför årets nattvardsungdom skulle göra bön, hände det sig icke bättre, än att han kom af sig på Fader vår. En skälmaktig pojke bland hans lärjungar hviskade då till sin granne: säg åt honom att han stafvar! Dessa ord yttrades något för hårdt, så att äfven presten hörde dem, hvilket hade den påföljd, att denne åter kom på trafven och utbrast med filosofiskt lugn Det behöfs icke, ty riket är Ditt och magten 0. 8. Vv. En svart prins. I England hafva på sista tiden så många vinglare, som hafva firgadt blod i sina ädror, uppträdt såsom indiska prinsar och så ofta bedragit lättrogna affärsmän, att det gör en ordentligt godt att en gång få höra talas om en verklig svart prins. En sådan tjenstgör för närvarande såsom vaktare i Wombwells menageri i Dundee och är — icke blott efter sitt eget påstående, utan äfven enligt Sterns, en af de abyssiniska fångarna, vittnesbörd — Bauba Workey, en af den abyssiniske konung Theodors söner. Tio vansinniga innebrända. In Ohio-tidning berättar: Vi hafva mottagit underrättelse om att Licknigs provinsbospital har brunnit och att tio vansinniga dervid blefvo innebrända. De voro inlåsta i sina celler och elden spred sig med sådan hastighet, att all räddning var omöjlig. Toligt sednare underrättelser, märktes elden omkring kl. 2 på natten. Inga stegar funnos att tillgå, lika litet som tillräckligt antal ämbar. Endast 25 eller 30 personer voro närvarande vid olyckan, och dessa fingo bevittna huru de tio instängda dårarna bokstafligen stektes, uten möjlighet till räddning. Då elden upptäcktes, hade den redan fattat i taken under de rum, der dessa olyckliga voro, och det var omöjligt att på något sätt komman till dem. Deras egna försök att undkomma genom de förgallrede fönsterna voro vilda och ursinniga såsom vilda djurs. Det sålunda prisgifna rummet beboddes af de vildaste bland de dårar, som voro intagna på hospitalet. Elden uppkom från den hospitalets värmeledning tillhörande eldstaden.