Dagens Nyheter – 9 december 1869, sida 1

promenaden med sina väninnor, låg ett tungt moln lägradt öfver hennes panna och en sällspord oro och otålighet röjde sig i hennes tal och rörelser, och mot all vana nekade hon bestämdt att följa sin man och Rosalie på aftonens konsert. — Jag har förberedt friherrinnan X. att Rosalie skulle följa med henne. Jag har hufvudvärk och vill vara i ro; då ni återkomma har jag sagt till att supån skall serveras i lilla salen, och att Sofi då bär in till mig en kopp thå. Man fann detta helt enkelt och gjorde inga invändningar. Då Amelie från sin sängkammare, som låg åt gården, hörde vagnen rulla bort med Leiler och Rosalie, ringde hon häftigt. Hennes kammarjungfru inträdde, — Sofi, sade hon med en viss feberaktig häftighet; Sofi, vill du göra mig en tjenst? — Naturligtvis, min goda matmor. — Det är ej nu som matmor jag talar till dig, snarare som vän. Jag hoppas du är mig tillgifven. Vi hafva känt hvarandra sedan barndomen; min mor ställde dig vid min sida, då jag lemnade henne — du skall icke svika mig? — OO, Gud, nej aldrig. — Åbhja, egentligen är det löjligt att vi taga saken så högtidligt, det är blott fråga om en nyck, som fallit öfver mig; men en nyck, som jag skulle blygas att gifva till