Dagens Nyheter – 8 december 1869, sida 2

RÄTTEG. OCH POLISNYHETER. POLISEN. Af den sista supen kommer den första örfilem. Arbetskarlen M. J. Mattsson, hvilken för några dagar sedan i berusadt tillstånd våldfört sig å en poliskonstapel, som skolat afföra honom till vaktkontoret, dömdes i lördags af-polisdomstolen att böta: för fylleri 10 rdr och för våld mot i tjensteutöfning stadd polistjensteman 100 rdr, samt att med 7 rdr ersätta konstapeln, för sönderrifning af en del af dennes påhafde klädespersedlar. RÄDHUSRÅTTEN. Oredlig tjenare. Tjensteflickan Sofia Wilhelmina Berggren, hvilken från sin husbonde, källarmästaren Kumlin, genom begagnande af falsk nyckel, ur kassalådan vid olika tillfällen tillgripit tillsammans omkring 28 rdr, dömdes i går af rådhusrättens 6:te afdelning att härför hållas till straffarbete i ett år och 6 månader. Du slapp för godt pris... Du kunde ha fått mycket mer, yttrade ordföranden, rådman Seipel, efter domens uppläsande. Ett år och sex månader! Det var förfärligt! suckade den dömda, under det hon bortfördes. En desertör undan hymens fana. En jungfru vid namn Kristina Larsson har nyligen uttagit stämning å skräddare-gesällen August Olsson-Palmqvist, med yrkande om ansvar å bemälde skräddare, för det han bedrägligen frånnarrat henne en summa af 80 rdr, under förebärande att han för deras gemensamma bosättning skulle använda nämnde summa. Då målet i går förekom å rådhusrättens 6:te afdelning, inställde sig älskaren, iklädd artilleriuniform och åtföljd af kompani-ombud, som upplyste att den tilltalade för omkring 14 dagar sedan tagit värfning. Olsson, hörd öfver angifvelsen, medgaf helt lugnt att han språkat vid Kristin som fästman; vid ett tillfälle tillnarrat sig 5 rdr till handgifning å hyra; vid ett annat 65 rår till möbler och slutligen en gång 10 rdr för att gömma. För dessa sina besvär hade han erhållit ett par. armknappar af guld, hvilka han hade qvar, men pengarne — ja, dem hade han rumlat upp. Ordf.: Hör du, du har narrat från henne dessa pengar... Olsson: Nej, si det vill ja då inte precist påstrida; för det va ett tag fråga om att vi skulle bygga hjonelag. Ordf.: Jaha ja, men sedan det var slut med hennes pengar, då ville du inte gifta dig med henne längre: Olsson (naivt): Nehej, hva skulle dettjena till... Jag tog värfning, jag. Ordf.: Utslag afkunnas nästa tisdag. (Till kompani-ombudet) Laga att karln kommer tillstädes då; (Till Olsson) också skall Olsson komma ihåg att taga med sig de der armknapparne, som han råkar ha qvar. Adjö! ERNER SN EN EET ÅR ES RA SRS EES IAN