Dagens Nyheter – 8 december 1869, sida 1

— En olycklig? . . . Fresta ej mitt tålamod —Hni vet, det ej är stort. — En olycklig, som var nära att förtäras af lågorna. — Väl ej från hennes ögon? — Ni gissar något förhastadt, detta har jag ej sagt . . . denna gång var det af lågorna från en lampa. — Ah, hvem var det då? Gör pinan kort! En blomma. — Toka! Det är hopp om att ni kan blifva er god skådespelerska; i gester och mimik är mi icke oäfven, men låt andra författa edra pjeser; ni kam härma, icke skapa. — 0, himmel, hvilket öfverlägset snille ni besitter! Belöningen är alldeles i proportion till bemödardet! utropade Rosalie i patetisk ton, hvarvid både Amelie och Leiler skrattade, och skämtet höll sig en god stund på scenen. Amelie fann för hvarje dag Rosalies sällskap mer och mer oskattbart: hon ensam kunde hålla tråkigheten på tillbörligt afstånd. —-— Läsare! Ni har återfunnit idel bekanta i den präktiga våning, i hvilken vi infört er. Amelie blef således gift med Leiler, trots sin motvilja för detta parti och trots gitt tycke för en annan. Jojo, så går det till ofta nog . .. WILHELM WILNER. PE