224 a moder kände för sin dotters lycka och för att lägga sin isskorpa på Marthas varma hjerta. År behöfdes äfven för att vänja Amelie in i hennes nya förhållanden, för att, om möjligt, hos henne uppväcka och låta rota sig en sann och varaktig tillgifvenhet för den make, händelsen mer än hennes eget val gifvit henne, och för att utröna om Leiler verkligen var den man, som kunde ingifva en sann kärlek och om hon sjelf var en sådan mäktig Vi vilja således lemna hufvudpersonerna i denna lilla berättelse några år för att komma tillrätta med sig sjelfva och göra framdeles ett besök hos dem, för att se huru de hvar i sin stad lyckats i de dolda striderna inom egna hjertan och hufvuden. Slut på Första Ajdelingen. —