Dagens Nyheter – 7 december 1869, sida 2

formade hand och detta tjusande ansigte, hvilket man snarare anade än såg. Hon spratt till vid ljudet af en dörr, som öppnades och stängdes. Hon skakade tillbaka de besvärliga lockarna,i det hennes Jäppar hviskade: — Det är han! Det låg mera oro än ömhet i detta utrop. Hon lyssnade en sekund eller två, men ingen kom och störde henne, och en lättnadens suck höjde hennes bröst. Hon steg upp och gick ett hvarf omkring rummet och lät sin blick öfverfara hvart och ett föremål, och ett välbefinnandets leende krusade hennes läppar. — Detta rum är bra behagligt, sade hon halfhögt; man skulle här kunna vara lycklig, om — om — om man mera kunde finna sig lycklig någonstädes . . ; Hennes blick höjde sig mot lampan i taket, och hon såg att bladen på en af de nedhängande rankorna voro på väg att vissna af den starka värmen. Hon sköt en stol under lampan, hoppade upp derpå, böjde omsorgsfullt undan den svedda grenen och njöt af att betrakta blommornas färgbrytning mot ljusskenet. Ett halfhögt skratt bakom henne återförde tankarna till ögonblicket; hon nedsteg och sköt åter stolen till dess plats. — Hvad för himmelsfärder tager du dig till? sade en inträdande dam, Ett barm