Dagens Nyheter – 7 december 1869, sida 2

Jules Favres motion om despotismens upphäfvande i Frankrike. I lagstiftande församlingens möte den 1 dennes väckte den berömde advokaten Jules Favre, sedan rätt att väcka motioner nu af kejsaren måst medgifvas riksdagsmännen, följande motion: Nationalsuveräniteten är den grundsats, hvarpå våra statsinrättningar stödja sig. Den är grundvalen för nutidens allmänna rätt. Utöfningen deraf kan uppdragas åt ombud, men den är oafytterlig och odelbar. Om den afstås tillintetgöres den, om den delas, skulle den bli ett frö till anarki. Författaren af 1852 års statsförfattning har genom att sjelf åberopa 1789 års grundsatser underkastat sig denna fundamentallag för alla fria samhällen. Emellertid vill den verkställande makten, sedan hon låtit tilldela sig att stifta grundlag, behålla henne och derigenom kringgå landets vilja. Hon utöfvar den genom scnaten såsom mellanlänk; men senaten tillsättes af henne. Hon förändrar efter behag statsförfattningen; hon tillvällar sig lagstiftande makten och blir, tack vare denna alltför stora makt och myndighet, envåldsherre öfver våra institutioner. Ett sådant tillstånd är en seqvester på national-suveräniteten. Det sätter allas väl på spel genom att tillintetgöra all säkerhet. Det gör framåtskridandet beroende icke af allas önskan, utan af en endas vilja. Landet har genom de sednaste valen tydligt förklarat, att det vill bero af sig sjelft och icke af någon individ. För att rätta sig efter detta beslut måste man återgå till grundsatserna. Den grundlagsstiftande och den lagstiftande makten kunna icke tillhöra någon annan än nationon, representerad af sina fritt valda fullmäktige. Det kan ej göra tillfyllest för denna nation att taga en illusorisk del i förändringen af hennes statsförfattning genom att förmedelst ett folkbeslut stadfästa beslut, som fattas utan hennes medverkan. Ett folkbeslut (plebiscite), hvilket ej får föregås af öfverläggning, kränker ensamt derigenom på det svåraste omröstningsfriheton. Det är den bristfälligaste formen för direkt styrelse; det har aldrig varit något annat än en häfstång för despotismen, Dessa grundsatser är det som hyllas i det lagförslag, vi, i kraft af vårt initiativ, ha äran hemställa till kammaren: Makten att stifta och ändra grundlag utöfvas hädanefter af lagstiftande församlingen allena. I denna motion hade 20 andra ledamöter af kammaren instämt. Inrikesministern yrkade att kammaren skulle genast förkasta motionen. Kammaren vägrade bifalla -detta yrkande och beslöt remittera motionen till vederbörligt utskott. Dagen derefter förenade sig 21 andra ledamöter med Jules Favre och hans 20 kamrater. Således räknar den egentliga oppositionen nu 42 medlemmar. Deremot har det förr så kallade tiers-partiet, de 116 grå, upplöst sig och en stor del deraf förenat Big med högern, så att denna nu räknar 180 å 190 ledamöter. Dess program är: den absoluta imperialismen med liberala institutioner. Det är dock en stor skilnad mot förr, då det hetto: despotism utan liberala institutioner.