Dagens Nyheter – 6 december 1869, sida 2

ev avdu Bernard lade sakta Marthas arm i sin egen och de vandrade under tystnad mot hemmet. På trappan mötte de fru Maria, som vänligt helsade dem och log med en skymt af förnöjelse, som man nu mera sällan såg sprida sig öfver hennes ädla drag. Med Gustaf hade den friskaste glädjeblomman i Marias hjerta jordats. Amelies förlofning hade der instuckit em ständigt aggande tagg. Som ett sista lugnarde hopp såg hon Bernards växande välvilja för Martha. Maria invaggade sig i den ljufva tron att Bernard ville liksom skydda och beredande utveckla Marthas själsegenskaper för Wilner. Maria kunde icke afstå från sin så många år hyste älsklingstanke, att se em af sina döttrar lycklig med den i hemnes hjerta som son längesedan adopterade Wilner. Han skulle i någon mån ersätta henne Gustaf, och hennes goda, ädla, varmhjertade, fastän fula Martha skulle blifva för honom den bästa maka. Bernards och Marias tankar, som båda hade till mål sina älsklingars lycka, löpte ej nu mer i samma fåra, och föga kunde Maria ana till den vulkan, på hvilken hon stod och som hotade att i atomer sönderslita hvarje hennes illusion.